18/1

Så kom förändrigens vindar till mitt liv. Tror inte det går att mäta den sortens vindar i sekundmeter men nog rörde de om i grytan. Skulle nog påstå att det hade räknats som en storm, eftersom det blev så mycket under så litet tidspann.
 
Jag blev först lycklig för att jag skulle få förlänga kontraktet och jobba vidare, för att jag trott att mitt vikariat var över. Det var förra veckan det. Sen hann det gå två dagar tills det ringde i min telefon och jag fick veta att  det minsann fanns en plats för mig på utbildningen jag velat gå. En utbildning som jag kommit in på en gång men tackat nej till. Det är flera år sedan nu men det har förföljt mig och ångern har rivit i mig för att jag tackade nej till min chans.
 
Så alltså, från tron om att jag skulle bli av med jobbet till att ha två finfina erbjudanden på varsitt silverfat. Det blev rörigt och grötigt i hjärnan, men jag visste nog innerst inne hela tiden vad jag skulle välja.
 
Så dett visade sig alltså att jag fick en till chans! Den här gången tog jag den den! På måndag börjar det... Idag ska jag jobba min sista "ordinariedag", sen blir det extra för att dryga ut studentkassan. Jag har bakat rulltårta som jag ska bjuda på till avlutningskaffet. Det är inte är ett defenitivt avslut men gofika ska man inte missunna sina kollegor för det.
 
Carpe Chansen, som jag skulle uttryckt mig på halvlatin.Trevlig Helg